Här finns korta texter, verser och dikter som Sture Sundgren skrivit, ordnade i kronologisk ordning.
Mindre justering av stavfel och frasering är gjord av sonen Hans. Orginalet visas dock i originalskick.
Låt ej tvivlets kalla rimfrost falla på den sed, vi ärvt från seklers flydda dar.
Se med barnets öga mot det höga.
Då skall julens under uppstå i Din hydda!
ꕥ
Text av Sture Sundgren 18 år, skriven i sin dagbok den 21 december 1939, på Södra Finnö.
Nordanskogen, klädd i vinterskrud, ekar gällt av barnens glädje-ljud.
Julens rosor deras kinder smycka.
Måtte Du få del av samma lycka!
ꕥ
Text av Sture Sundgren 18 år, skriven i sin dagbok den 22 december 1939, på Södra Finnö.
Vit o månklar ruvar vinternatten över tysta byar. Över frusna vatten månens strålar uti fönstren glimma. Men all bygden sover. Det är midnattstimma.
Människor med sträva arbetshänder ha sökt ro och vila uti drömmens länder. Men när gryningstimman tänds i öster kallas de till nya värv av dagens röster.
Och i denna natt då månen glöder, känner jag på nytt: De äro mina bröder.
ꕥ
Text av Sture Sundgren 18 år, skriven i sin dagbok den 31 december 1939, på Södra Finnö.
Du sett många vintrars is och snö
och sommarskir grönska förtona och dö i höstens glödande färger.
Du hört nordans tjut över ödslig mo,
du känt aftonens svala och stilla ro
i skymningsblå juninätter.
ꕥ
Text av Sture Sundgren 21 år, skriven i sin dagbok år 1942.
När din fantasis vingar börjar slokna,
när du inte längre kan ryckas med och flamma upp,
då är det tid att kasta loss vardagens förtöjningar,
och låta ditt sinne gå ut på äventyr,
att vattna din andes torkade åker med nya kontakter, nya intressen, att låta nya idéers grodd spira.
ꕥ
Text av Sture Sundgren 26 år, skriven i sin dagbok den 1 april 1948.
Vandrarlusten är blott vårt hjärtas längtan till en ny himmel och en ny jord, en längtan som inte har något med geografi och livliga resor att göra.
Din kropp känns tung, men din ande har ändå vingar, som Du skall öva och sträcka.
Du sitter bunden vid din vrå, men fantasiens och längtans rymd är din.
Så länge din själs kompass pekar utåt och uppåt är allt väl.
ꕥ
Text av Sture Sundgren 27 år, skriven i sin dagbok den 28 oktober 1948.
När tidens hets tränger för djupt och stör Din inre ro, har den blivit Dig övermäktig och nöter på Din livstråd.
Då är det nödvändigaste, inte att hinna med nästa sak utan att slå igen verkstaden och sträcka ut Dig ett slag på sorglöshetens äng.
ꕥ
Text av Sture Sundgren 27 år, skriven i sin dagbok den 21 november 1948.
1. Skärgårdsbild
(lugn vattenyta).
2. Oxar i gröna hagen
(arbetets symbol: oxen).
3. Morkullan, dragspelslåt, städning, trädgårdstillsyn.
4. Barnen har lagt sig
(oreda bland leksakerna, de har överraskats av tröttheten).
5. Det skymmer mer och mer.
Sista ljuset släcks.
Alla har gått till sängs.
6. Man anar den ljumma juninatten i dess skymnings ljus
7. Även vinden har somnat in i en svag dyning.
ꕥ
Skriven av Sture Sundgren, ungefär år 2000, på baksidan av en faktura från år 1998. Texten är relaterad till upplevelser på Södra Finnö.
