Dagbok 1943
Stures dagbok för 1943 är en låsbar dagbok han får som julklapp på Södra Finnö den 24 december 1941.
| Texten är återgiven som den är nedskriven med några få justeringar. |
|---|
| Platsinformationen per dag är tillagd. |
| Ibland finns kommentarer skrivna år 2023 och senare. De är markerade med hakparenteser: [tillägg] med namn på den som kommenterat. |
| För textkorrigering se Stures dagböcker, textändringar |
Sammanfattning 1943
Sture ligger på Karolinska sjukhuset efter öronoperation. I februari lämnar han sjukhuset, muckar från militärtjänstgöring och fortsätter sedan sitt jobb på radioaffären i Norrköping.
Platser där Sture befinner sig och som beskrivs på något sätt i dagboken:
- Stockholm
- Norrköping
- Linköping
Januari 1943
Dagboksanteckningar i januari.
[Se 1942 års dagbok.]
[Ingen anteckning.]
Jag var ute vid förläggningen, Jakobsberg och hämtade min väska med mera.
[Ingen anteckning.]
Februari 1943
Dagboksanteckningar i februari.
Jag fick lov att åka hem, men jag gick ut på stan istället.
Jag tog farväl på sjukhuset och vandrade ner till centralen och satte mig på tåget.
Det är ett strålande väder, solen skiner. Jag känner mig på prima humör fast det känns nästan lite konstigt att lämna sjukhuset när man varit där i tre månader. Jag trivdes så bra på sjukhuset.
Jag fick mucka. MUCK alltså.
[Sture började sin tjänstgöring vid A10 i Linköping den 9 april 1942 och avslutar den nu. Men han kommer att göra ytterligare tjänstgöring 1944–45 på samma förband.Förbandbeteckningen A10 ändras under året till Östgöta luftvärnsregemente Lv 2.] Hans S.
[Ingen anteckning.]
Jag åkte hem och var sedan hemma en vecka.
[Ingen anteckning, men Sture börjar skriva kassabok 23 februari.]
Mars 1943
Dagboksanteckningar i mars.
[Ingen anteckning.]
Och nu jobbar jag som vanligt i Lundqvist Radio. Av personalen som var där när jag ryckte in i lumpen är det nu endast Ingegerd kvar. Hon är lika snäll och vänlig som vanligt.
Idag när jag skriver det här är det söndagen den 14 mars och ett strålande väder.
Jag hör vasaloppet.
Jag bor nu vid Norra Promenaden 117.
[Ingen anteckning.]
April till december 1943
[Ingen anteckning.]
Tankar om skärgården 1943
I slutet av dagboken skriver Sture ner sina tankar om skärgården och Södra Finnö.
Ibland när jag sitter, flyger tankarna hem till skärgården.
Jag kan se mig själv stå ute på Villes udde med den lugna vattenytan framför mig, grundet, Mjältholmsudden, Sundöviken, Kalvholmsudden och där ute på andra sidan Runskär ångar Tjust i full fart mot Olsön och stör tystnaden med ett fräsande ljud och lämnar en rad svallvågor efter sig.
Där ute alldeles till vänster om Sporrholmen är det något rött som lyser vid synranden. Vid en hastig blick däråt ser det nästan ut som en eldslåga, men det är ej en låga, utan julimånen som sakta höjer sig över skagen på Missjölandet. Om några minuter är hela eldklotet ovanför skogskanten och även i Finnfjärdens blanka vattenyta syns den.
Nu börjar det att mörkna. Jag börjar gå sakta förbi Käftö. En och annan koltrast låter höra sig ännu, annars är allting tyst. Som i en dröm går jag och når fram till Erikssons lada. Dimmorna börjar redan vältra in över Käftängen och luften där nere i dalen, känns iskall.
Rätt som det är känner jag något som slår till mig på huvudet. Jag hoppar till, men idetsamma ser jag att det bara är en kattuggla som inte ser riktigt ännu, utan flyger på folk. På glatt humör som jag är denna strålande kväll, kan jag inte låta bli att skratta åt denna, min barnsliga rädsla.
Nu fortsätter jag, sjungande på Evert Taubes Sjösalavals, vägen framåt tills jag kommer upp på kullen där vid Allans äng. Där stannar jag och ser ut över Sundöbyn. En härligt doft av hö, slår emot mig och här oppe på kullen känns luften riktigt ljum. Allting verkar så förtrollat denna julikväll.
I nordväst lyser himlen ännu röd efter solnedgången och i sydost börjar månen synas mellan grantopparna och höhjässorna står som spöklika skuggor nere på åkrarna.
Till sist vaknar jag dock ur förtrollningen och stegar hem. Om några timmar börjar ju en ny dag.
[Sture är inlagd på Karolinska sjukhuset och kommer att avsluta sin militärtjänstgöring.] Hans S.