Midsommarafton den 21 juni

Sitter här i Sjöboden och skriver. Klockan är 21:40 på kvällen men här är ganska ljust ännu. Det är lite halvmulet. Allt är stilla utom en del fåglar som låter sig höra.

Sängar och kamin

Här i sjöboden är det trivsamt. Det har det alltid varit, trivsamt men trångt när vi bodde fem stycken här.

En tvåvåningssäng fast monterad och en med nederbädden fast och den övre fällbar på dagen och på natten hängande i två stroppar upp till krokar i takbjälkarna. Dessutom hade vi en hopfällbar säng här på golvet där jag låg. Det måste ha varit trångt här då.

Dessutom hade vi en dålig kamin. Den var gjord av gammal koksinsats för kakelugn, och med en lucka ovanpå där lågorna slog upp när den öppnades.

Det var den tiden när barnen var små och vi inte hade byggt den andra stugan. Det var 1965 som vi byggde upp den. Då var Birgit 12–13 år. Hans var 8 år och Johan var 4 år.

Vatten från gruvan

Det besvärligaste när vi bodde här i sjöboden måste väl ha varit vattenfrågan. Vi hade ju bara tillgång till gruvans vatten, vilket vi pumpade upp med en handpump här bakom stugan. Där hade vi också en liten diskbänk av bräder, som finns kvar ännu, efter 20 år.

En liten jordkällare hade vi också att förvara en del mat i. Den finns ju också ännu.

Matvatten fick vi ta med oss från stan, för gruvvattnet var så orent.

Trivsamt trångt

Ibland regnade det flera dagar på vår semester och då var det kanske särskilt trångt här eftersom alla då måste vara inne.

När man tänker tillbaka, så här en midsommarafton och man har bara några månader kvar till 65 år och pensioneringen, så minns man dock mest det positiva. Det var den "trånga" trivsamheten i stugan och att leva så nära familjen där man levde med i barnens upplevelser och nyfikenhet.

Vi badade i viken här nere när vattnet var varmt och vi fiskade gädda och abborre med nät.

Kanoten

När Hans var 12 år (tror jag) byggde vi en kanot av Masonite, i stan och tog den på biltaket hit ut. Den var härlig att glida fram över vattnen med under lugna kvällar. När Hans blev lite äldre paddlade han lite längre turer.

Senare sydde jag ett litet segel till den gamla båten som har tillhört min farfar. Seglet var av tjock lakansväv och Hans brukade segla med den båten ut till holmen där vi badade. Seglet blev deock inte så bra. Jag var en dålig segelmakare och det blev inte heller så väl inseglat.

Saker i sjöboden

Här i sjöbodstaket kan jag nu se många saker som påminner om allt jag nu berättat. Där finns durktrallen för kanoten och sittdynan. Där ligger seglet ikapslat med mast och spristång av gran som jag också huggit. Där ligger också två par åror till den gamla, snart 100-åriga båten och där hänger näten på sin spik. På den rostfria diskbänken står ett 2-lågigt fotogenkök som Agda lagade den mesta maten på.

När vi hade bott här i sjöboden några år byggde jag till en öppen altan eller veranda. Då blev det liksom lite bättre utrymme. Nu börjar dess golv att bli ruttet så jag ska byta ett par bräder i sommar. ^x) 

Förutom allt jag nämnt tidigare finns här nu vår utombordsmotor "Mercury" 7,5 hk och min gamla cykel. ^xx) På bordet står vår gamla fotogenlampa som jag ärvt och en omgjord flygkompass till båten. ^xxx) 

Tänder ellampan

Nu när jag sitter här såg jag inte skriva i dagsljus längre än till 21:55. Då fick jag tända ellampan här. Myggorna börjar bli besvärliga nu så jag går upp och lägger mig när klockan nu är 22:35. Ute är det 13ºC men lite skymning. "Juninatt blir aldrig av, liknar mest en daggig dag". Harry Martinsson.

Tillägg:

^x) Bytte sedan hela golvet, då jag fick tag på bra (och billigt) virke neråt Kisatrakten. Per och jag var och hämtade det.

^xx) Min gamla cykel är sedan 1948 då jag bodde vid Gliavägen i Bromma. Namn och adress finns ingraverade på styrstången.

^xxx) Den omtalade kompassen är en inbyggd flygkompass från flygplan 35, kallad "Draken".

[SLUT].