Det är en dag i början av juni år 2007. En äldre man passerar grindarna till stans flygklubb. Hans namn är John och han är i 80-årsåldern. Där utanför en hangar står ett litet sportflygplan som just har landat. Bredvid står mannens son, Magnus, som flugit hit från Bromma. Han vill bjuda sin far på en flygtur över Östgötaskärgården. Det är önskeväder för en sån flygning. Klar luft och sol från en klar himmel.

De står klara vid banänden när de får order av flygledaren att starta. Planet med de två lyfter efter en kort rullning och stiger med nordostlig kurs. Den gamle Johan får nu se sitt landskap i ett skönt fågelperspektiv.

Piloten säger till sin far: ”Minns du att vi gjorde en liknande flygtur för elva år sedan? Då hade jag nyss fått mitt certifikat och jag kom då från Västerås. Det var lika bra väder då som idag.”

”Ja, nog minns jag hur vackert det var och vilken överraskning det blev när du ringde från flygklubben och bjöd oss på flygtur. Vi visste inte att du hade lärt dig flyga.”

Nere på jorden såg de nu gårdar med gröna ängar och gula rapsfält. Och kyrkorna tycktes ligga så nära varandra. Kursen ändras till helt ostlig och de följer Göta kanal mot Söderköping med sitt Ramunderberg.

De går ut mot Slätbaken över Stegeborg och ut mot S:t Anna. De gamla herresätena med sina slott, Herrborum och Thorönsborg ser inbjudande ut, med sina långa alléer och med vattnet i bakgrunden. Från 1000 meters höjd ser de ut att ligga så nära varandra.

Den gamle mannen, John, njöt av utsikten. Där nere såg han S:t Anna kyrka där han en gång konfirmerades och Lindesfjärden som de brukade färdas över. Han är lycklig över att återse sin barndoms bygd så här från ovan. Flygplanet gör en sväng ut över Finnfjärden. ”Ser du där är Gräsmarö och längst bort Harstena”, säger pappan. ”Och där är farleden som brukar kallas sjöns E4. Den är väl utprickad med fyrar och olika ljussektorer.” ”Ja jag vet”, säger Magnus, ”Jag har gått den leden flera gånger med flottans fartyg.” ”Och nu säger Sjöfartsverket att fyrarna är överflödiga”, säger pappan, ”nu när det finns satellitnavigering. De ger ju positionen på bara någon meter när.”

”Ja den användes ju redan på 1990-talet och ännu tidigare”, sa sonen. ”Det är märkvärdigt vilken utveckling som skett inom elektronik och datateknik.” ”Jag du såg väl aldrig när det började, det var ju före din tid, men det gjorde jag”, sa den gamle.

De går ner på låg höjd och pappan pekar ut holmarna under dem. I sin ungdom hade han varit iland på de flest och fiskat i vikarna. ”Gör nu en lågflygning över stugan”, säger han, ”så vi får se hur tomten ser ut. Titta där står vår granne, Georg och tittar på oss. Minns du Magnus, när vi byggde stugan?” ”Ja, jag minns när vi högg ner träd och röjde på tomten, men inte mer.”

De flög vidare med sydvästlig kurs och passerade Orrfjärden. ”Här uppifrån märker vi inte att det nya seklet och årtusendet har hunnit bli sju år, eller hur?”, sa Magnus. ”Jag tycker det ser ut precis som när vi flög här 1996.”

”Ja, jag kan heller inte se någon skillnad. Möjligen har de huggit ner lite mera skog här vid Fredriksnäs som du ser där nere. De stora ändringarna i samhället ser vi inte här, från fågelperspektiv men vi vet ju att det varit en del politiska omvälvningar sedan seklets början.” ”Ja”, säger Magnus, ”arbetslösheten är ju fortfarande stor och tycks vara oberoende av om de styrande är borgerliga eller socialdemokrater.”

”Men det där politikerföraktet som det talades om på 1990-talet, hur är det nu med det, tycker du?” ”Det finns väl nu också. Vi medborgare är väl inte nöjda om vi inte har någon att klanka på.”

”Det har väl hänt en del här i Sverige, strax före och efter sekelskiftet. Du minns väl debatten om kärnkraftsavvecklingen. Det var stort rabalder 1997 när det blev beslutat att en del av Barsebäck skulle avvecklas. Nu har de väl skrotat de där aggregaten och inte har vi väl märkt så mycket av den minskade elenergien.” ”Ja, det minns jag”, sa Magnus. ”Och Öresundsbron är väl snart klar att färdas över?” ”Ja, jag tror det”.

”Annars är väl det mesta sig likt. Vi pensionärer gnäller lite som vi brukar, över fifflande med basbeloppet och vi kan inte glömma att utbetalningsdagen för pensionen framflyttades nästan tio dagar. Dessa tio dagars pension kommer många av oss att förlora.”

”Nej gnäll nu inte om det. Tänk på att vi hade en fin olympiad i Stockholm 2004 och att arrangörerna sa att den gick med vinst för stan.” ”Ja arrangörerna ja, de har ju sin egna ekonomer som även kan visa en förlust så att den ser ut som en vinst för allmänheten.”

”Ja men vi har haft en fin utflykt, eller hur? Nu måste vi anropa tornet och få landa. De väntar att vi håller överenskommen tid för det är många flygplan i luften. Inrikesflyget har ökat mycket sedan sekelskiftet. Jag kan tyvärr inte komma med hem som du föreslog. Jag måste starta min återresa om en halvtimme.”

”Tack ska du ha, Magnus, för en oförglömlig flygtur. Men så tråkigt att du inte kunde komma med hem och träffa mamma som inte vågade sig med på flygturen. Ha nu en angenäm resa till Bromma och ring när du kommer hem! Hej då!”

[SLUT].