Söndag morgon 02.30. Promenad hem från nöjespalatset Klippan till Rönnby. Går ensam hem i nysnön som ligger vit och fräsch på marken. Vid Rocklunda möter jag dem. Spår i snön efter två par skor. Det ena paret rejäla herrskor, det andra ett par nätta damstövlar med liten klack. Hela vägen från stan till Rönnby följer stegen varandra. Ett herrsteg är lika med ett damsteg. Stegen i snön ligger hela tiden bredvid varandra med 25 cm emellan. Då och då gör stegen en liten vinglig rörelse – tillsammans. För avståndet dem emellan är hela tiden lika.

Det måste vara en form av kärlek. Spåren måste vara gjorda av en kvinna och man som gått tätt ihop på väg till stan. Personerna som jag möter i form av spår i snön, har en helt synkroniserad takt. Dom har vuxit ihop och har samma rytm. Man kan tro att de har anpassat sig till varandras takt i livet. Jag iakttar stegen som oförtröttligt följer varandra sida vid sida. Jag väntar mig att få se en liten stegklump med fötterna mot varandra som bevis för en paus i gåendet för att ge varandra en kyss.

De ensamma spåren ackompanjeras endast av harspår och mina egna. Vid Billsta viker de av och jag blir ensam om att göra spår i den i år, i Västerås, sällsynta nysnön.

Spåren i snön kommer att ligga kvar till morgonen då beviset för kärlek kommer att suddas ut av ett stort antal andra promenerande skor.

ꕥ

"Titta, en älg där nere". "Akta så du inte rullar utför." "Kolla att det inte finns orm i buskarna." "Jag vill ha mer jordgubbar"... Meningar uttalade på Vallbytoppen för ett halvt år sedan.

Även om västeråsvädret just nu är varmt för årstiden har vi nog ändå glömt hur verkligt varmt och skönt det var i somras. Man kunde, under både juli och augusti, avnjuta fredagskvällens måltid på en filt, högst uppe på Vedbobacken, våran – under sommaren – grönklädda slalombacke i Vallby.

Där kunde vi avnjuta utsikten, sakta inmundiga potatissallad, kyckling och nyplockade jordgubbar. Där på toppen var vi störst, vi hade utsikt, översikt och – tack vare höjden – en känsla av att ha kontroll över tillvaron. I och för sig en skenbar kontroll, men ändå så behaglig.

Motsvarande utflykt en februarikväll ger ett helt annat intryck. Utsikten, kontrollen och kontakten neråt, har genom vintermörkret förbytts i uppsikt mot stjärnhimlen. Plötsligt finner vi – tack vare höjden – en känsla av litenhet inför det universum vi kommit en slalombackshöjd närmare.

Det är kontraster som gör livet intressant. Även om den konstgjorda Vallbytoppen kan tyckas vara i minsta laget är det dock västerås högsta "berg". En promenad till toppen kan försätta oss i olika sinnesstämningar beroende på årstiden. Vallbytoppen är sannerligen en kraftfull klump, eftersom den kan få oss att känna både styrka och svaghet.

Dagen efter deklarationerna ska vara inlämnade är det fullmåne. Gör en bestigning!

ꕥ

Har du sett de kraftiga järnlocken i asfalten? Du kan se dem nere i stan och hemma vid huset. Ibland står det "VT" på dem, ibland har de blixar på sig. Dessa samhällets grundstenar som ligger där villigt och skyler det vardagligt tekniska för oss. Det är brunnslocken jag tänker på. Vi kallar dom allmänt för "brunnslock" men i själva verket finns det flera olika typer.

Vattenpost

Telefonkabel

Ett stort fyrkantigt lock med blixtar. Locket ligger ovanför den stora kabeln som sammanbinder olika städers telefonsystem. Vandra längs med Engelbrektsgatan och följ ledningen norrut ur stan.

Avloppsbrunn

Den vanligaste typen. Ett meterstort runt lock märkt "AB" eller liknande.

Nästa gång du går på promenad, släpp blicken ibland och låt den falla ner i asfalten. Titta efter vilka lock som ligger på ditt promenadstråk och försök föreställa dig gångarna och ledningarna som går mellan locken under dina fötter. Den lilla tanken är de väl värda. Dessutom, man får lära sig skilja på olika sorters fåglar i skolan – så varför ska man inte lära sig skilja på brunnslock?

ꕥ

Sjunde våningen delar jag med fem andra familjer. Vi delar utsikten med elva andra hus som också har sjunde våningar. Sedan delar vi utsikten med åtta andra våningar, d v s åtta andra våningar i alla tolv husen. Totalt 640 familjer på en yta stor som några fotbollsplaner. Det är höghusen i Rönnby.

Ett område kännetecknat av lugn och frid. Ibland en frid som endast märks på ytan. För i våra lägenheter bråkas det nog lika mycket som i andra lägenheter.

ꕥ