Här finns brev som Sture Sundgren erhållit, eller skrivit själv.
Från:
Hilmer Lund.
Till:
Sture Sundgren, Linköping.
Innehåll:
Berättelse om fartyg som förliste.
Liselott.
Liselott totalförliste utanför Grindö, Loftahammars skärgård i början på 1920-talet.
Ur havets djup den slungades mot stranden, i följe med ett väldigt bottenbrott.
Och klingande bland stenarna jag fann den, och läste på det namnet Liselott.
Vid klangen dök det upp ett dunkelt minne
från stormen nittonhundratjugotre.
Ett skepp som bröts i stycken just härinne
med man och allt i stormens helvete.
Och efter tretti långa år bland tången kom skeppets klocka opp i dagens ljus. Dess klang är dov, i dystra minnen fången, ett dödsklämt mitt i havets vilda brus.
Med blottat huvud lyss jag till gongongen och hälsningar från dem som hädan gått. En klockas klämt i vreda böljegången är allt som minner oss om Liselott.
Tack för gratulationer, som skickas via faxmaskin.
Tack för gratulationer igår!
Här var ett väldigt högt ljud hela dan. Saab-arna först, som sjöng så det dånade. Sju starka gubbröster. Representanten för Statspensionärerna skulle just gå när de kom. Jag fick en doftranka av henne.
Av de andra som kom fick jag två Phalaenopsis så nu har vi fyra sådana.
Sen var det buketter från Irma och Rolf (jag har skickat fax-tack idag), från Ingemar och Berit och från Stig med barnen och från Inga-Britt och Arne.
Just som Saab-arna gick så kom Stig, med Inger och Anna Christina och Petter och framåt kvällen kom Arne och Inga-Britt. De var kvar till 21:00-tiden.
