Dagbok: Skidsemester Gällivare 2000

Denna dagbok är skriven av Hans Sundgren (43 år) och Jan Palmquist (44 år) på plats i Gällivare där de semestrade hos Katarina under vecka 14, den 1-9 april 2000.

Text och bild är såsom det såg ut 2000 men layouten är uppdaterad.

Vi startade från Västerås på lördagskvällen. Jannes pappa skjutsade oss som vanligt till stationen. Denna gång blev det dock buss med Swebuss till Krylbo där vi steg på tåget som numera drivs av företaget Tågkompaniet. Vi hade egen sovkupe i en gammal vagn från Orientexpressen som gått mellan Paris och Istanbul. Riktiga dunaktiga täcken och skönare sängar än SJ-vagnarna tyckte vi.

Bistrovagn gick fram till Gävle då vi blev utkastade. Fast då växlades Stockholmståget på och vi kunde njuta resten av kvällen i Panoramavagnen med glastak. Synd att det var mörkt.

Dagens medresenär blev en skogsmaskinssäljare från Luleå. Han hade sålt skogsmaskiner till Danmark som skriker om hjälp att ta hand om alla vindfällen sedan stormarna i höstas. Hela skogar har "gått omkull". Nu gäller det att snabbt ta hand om virket.

Natten gick som på räls. Frukosten avnjöts i Panoramavagnen (naturligtvis) där vi forsade fram i ett snötäckt landskap med blå himmel ovanför håret. Häftigt. Byte i Boden och därefter framme i Gällivare där Katarina mötte upp på stationen vid 13.10 tiden.

Katarina tyckte vi kunde åka Kommunspåret denna soliga söndag varför vi slängde i oss lite snabbmat och började åka vid lasarettet. Varken Jan eller Hans visste väl dock vad de gett sig in på. Tur att Katarina hade med sig saft i midjeväskan. Spåret var ca 22 km och tog 3,5 timmar att avverka.

Hem och pusta ut. I år hade Katarina möblerat om. Istället för det lilla rummet vid köket hade vi nu tillgång till det större datorrummet med balkong.

Hans gick om handlade på ICA renen och tillagade sedan köttbullar med makaroner.

Frågan var vilka fixar-uppgifter vi skulle ta oss an denna vecka?

Katarina gick till jobbet och vi tog oss an första uppgiften: Att göra marknadsundersökning och välja ut en videobandspelare till Katarina. Vi kollade av sortimentet hos Ericssons och Expert, läste lite på internet och kom sedan genom diskussion fram till vilken modell vi skulle rekommendera när Katarina kom hem 17.00. Samtidigt försökte vi få liv i datorskrivaren som inte fungerade. Bläckpatronen fick bada i hetvatten i två omgångar. Dock vägrade den fortfarande.

Vi hann dock med att jogga runt ca 5 km på Gällivaregatorna.

Klockan 17.00 kom hon hem varvid vi snabbt åkte ut till Ericsson, köpte videon hämtade en trasig lampa och åkte hem för installation. Den silverfärgade Panasonicen lyste under den svarta Blaupunkten. Synd att de inte lagt med en SCART kabel dock. Janne instruerade Katarina hur man spelar in under kvällen medan Hans lagade till fläskkotletter med potatis. Glass med fruktcoctail till efterrätt.

Medan Katarina och Jan tog ett glas konjak, sprang Hans iväg på Friskis och Svettis i den lokala skolan. Detta var ju veckans enda pass. Iris höll igång hårt med de 15 deltagarna fram till 21.45.

Nu hade vi utfört en av uppgifterna varför vi med gått samvete kunde ta utförsåkningsgrejorna och bege oss till Dundrets backar. Tyvärr var det lätt snöfall och blåsigt. Dåligt sikt, men.... underbar lössnöåkning. Hans hade det något lättare med sin bräda än Jan som fick jobba för att hålla skidorna ovanför snöytan.

Efter dusch kom Janne på att det fanns en inofficiell uppgift: Fixa nyckel till låset i den 100 år gamla schiffonen. En viss person hade nämligen slarvat bort den enda nyckeln som fanns. Efter lite pillande fick Janne loss låset, och vi åkte ner till byn för att besöka den lokala låssmeden. Nit! Han stängde för 10 minuter sedan. Vi hann istället med att köpa ett nytt skrivarhuvud samt att hämta upp Dundret Runt nummerlappar till oss alla tre.

Kvällen spenderade vi ensamma eftersom Katarina jobbade jour på lasarettet. Det passade ganska bra eftersom vi hade till uppgift att lägga in Katarina och Anna-Lenas rutt på GPSen. De ska ju åka skidor nästa vecka och ville använda GPS. Janne mätte på kartan, interpolerade, dividerade medan hans knappade in resultatet i GPSen.

Taskigt väder idag igen! Katarina kom hem 9.00 från lasarettet. Vi hann visa ett fungerande skrivarhuvud, Janne hann laga Katarinas kamerablixt och vi gjorde en del datorjobb innan vi till slut tog oss ut med längdåkningsskidor till Dundret. Katarina skulle ju dessutom sova. Vår uppgift var nu: Sista finslipningen av skidtekniken inför lördagens Dundret Runt. Frågan var: Hur går spåret?

Vi började åt ett håll, bara för att upptäcka att vi åkte runt ett varv inne på skidstadion. Fel alltså. Nästa försök blev en backe upp i spåret men vi upptäckte att skyltarna var orienterade åt motsatt håll. Vända!

Nytt försök åt rätt håll då. Fram till nästa röda skylt som visade skarp högerkurva. Vi följde den skarpa svängen som ledde oss till en brant uppförslöpa som gick parallelt med barnbacken. Var vi på rätt väg tro. Jodå enades vi om. Fast något konfunderade blev vi dock när en 70 cm grabb på snowboard frågade: "Varför tar ni inte liften?". Väl uppe på toppen fanns ingen mer spår. Endast Dundrets konferensanläggning. Hmmmmm. Vi hade spenderat 10 minuter med jobbigt uppförsgång i kälkbacken.

Det blev till att åka utför med längdskidorna ner till liften igen. Nytt försök, aha där går spåret på motsatt sida om kälkbacken. Så gjorde vi då om backgången igen på södra sidan om barnbacken. Suck.

Eftersom de var nysnö och ospårat beslutade vi oss för att endast köra 5 km spåret. Det räckte efter den taskiga starten vi fått. Under eftermiddagen hann vi också med att besöka VAG verkstaden för att få prisuppgift på bilreparation av Golfen. Ett avgasrör var trasigt. Låssmeden lyckades också göra en ny nyckel till schiffonen. Medan Hans försökte uppehålla Katarina vid datorn, monterade Janne låset med nyckel.

Katarina drog iväg till dansträning med Gellmarelaget medan Jan och Hans slappade lite. 21.00 möttes vi vid skolan och gick till KillKennys tillsammans med Ingrid och Kent. Det blev det lokala ölet Gellivare i den ganska tomma lokalen. 23.00 stängde de och vi gick hem i den kyliga kvällen.

Starkt vind och kallt. Inget kul väder. Så det blev till att ladda ner MP3 spelare till Katarinas dator istället. Lunchen tog vi nere på "Folkets Hus". Handlade lite mat. Hans gjorde "röd fisk" tills Katarina kom hem. Middag 16.30 denna dag. Därefter bil till Malmberget där Katarina skulle köpa tröja, sedan Domus i Gällivare och därefter hem igen. Bara för att lägga på längdskidorna och åka över till Anna-Lena som lånat ut sitt vallaställ i källaren. Det blev några timmars jobb med smält paraffin och sickling. Sedan bjöd Anna-Lena på fika. Hemma igen lagom till TV4 nyheterna.

Klockan 10.30 stod Jan och Hans ute i Dundret backen. Inte ett enda moln på himlen, 0-gradigt och bara enstaka åkare i backen. Perfekt. Lunch i backen, eftermiddagsfika i backen och sedan hem till 16.00. Vi körde alla backar och noterade att vi nog hade lite bättre fart i "Branten" än förr om åren. Fast det var väl antagligen mest för att underlaget var så fint.

Katarinas första semesterdag utnyttjade hon till diverse förberedelser inför skidvandringen som börjar söndag. Hon gick bl a till Anna-Lena och provade GPSen.

Janne provade att omboka våra biljetter till en tidigare avgång på lördag istället för söndag. Kanske hade de fått in någon återbud. Bingo! Om Janne kunde ta sig till stationen före 18.00 så skulle det kanske fixa sig. Janne rusade ut och fick sina biljetter.

18.30 stod vi utanför Vassara Pub för att äta middag enligt den kända första-fredagen-per-månad-traditionen som Katarina och vänner har börjat praktisera. Tyvärr var det inte öppet. Det blev istället KillKenny med Jan, Hans, Katarina, Ingrid, Inger, Göran, Stig, Maggan och Kurt. Några droppade av efter ett tag och sedan gick vi hem till Ingrids nya hus där hon bjöd på whiskey och kaffe.

När vi gick hem såg vi ett ganska fett norrsken. Dubbla linjer. Janne utrbrast: "Kolla, det går söderöver, jag har aldrig sett norrsken söderut.". Vi sov sedan sött.

Väckning kl 07.00 av Janne som hade frukosten klar. Fast nu började matförrådet tryta. Ingen ost. Yougurten slut. Vi fick plocka fram en gammal honungsburk som Katarina haft orörd i kylskåpet sedan förra året. Nästan blå himmel.

Vallningen blev rött-extra och ett lager blått-extra ovanpå vilket visade sig fungera bra.

Vid 8.30 tiden gick starten för oss tre. Vi följdes åt en liten bit och sedan drog Hans och Jan iväg från Katarina. Hans låg först i princip hela spåret med Jan flåsande 1 m bakom sig, då och då ridande på Hans skidor. Efter en nedförslöpa vid Porjusvägen hördes plötsligt inte Jannes flåsande längre. Hans stannade upp - även om detta var ett ypperligt tillfälle att sticka iväg. Janne dök upp såsmåningom. Han hade vurpat rejält, men inte slagit sig. En kilometer från mål var det Hans tur. En gran mellan benen blev resultatet. Och då passade Jan på att åka om. Efter 3 timmar och 40 minuter kom de i mål (Jan 5 m före Hans). Och efter en timme kom Katarina. Hon noterade att hon hade tiden 4 timmar 40 minuter, 5 minuter sämre tid än förra året.

Dagens anti-macho grej svarade Janne för. När det var dags att ta sats utför den fruktade U-backen ca 2 km från mål tvekade han och Hans hörde honom säga till två pensionärstanter: "Åk före ni."

Som vanligt var våra magar fulla av kaffe, blåbärssoppa, renkött, renbuljong och kex. Alla fick diplom.

Hem och duscha och sedan iväg för att få middag

19.00 tog vi bilen till stationen. Lämnade packning och Hans medan Janne åkte till VAG. Där lämnades Golfen och Ingrid dök upp och skjutsade hem nyckeln till Katarina och Janne till stationen. 19.45 steg vi på tåget till Boden där vi skulle byta till vår egen sovkupe. Denna gång med dusch.

Tåget kom in till Uppsala vid 10-tiden. Därefter letade vi upp buss 804 som skulle ta oss till Västerås central. Nils mötte upp som vanligt och vid 12.30 var vi hemma i respektive lägenhet.

Dundret-veckan var slut för denna gång. Jan och Hans var solbrända i ansiktet och Katarina hade fått en nyckel till shiffonjen, GPS koordinater, bilen på verkstad, en ny video, fungerande fotoblixt och fungerande datorskrivare.