Dagbok: Skidsemester Gällivare 1999

Denna dagbok är skriven av Hans Sundgren (42 år) och Jan Palmquist (43 år) på plats i Gällivare där de semestrade hos Katarina under vecka 14, den 4-10 april 1999.

Text och bild är såsom det såg ut 1999 men layouten är uppdaterad.

Vårt tåg

Vi hade startat från Västerås på lördagseftermiddagen, iakttagit befolkningen i Stockholm på centralstationen där och sedan embarkerat Nordpilen 17.30 för den inre resan norrut.

Sovvagnen var fin men vi prioriterade ändå den fullservice-erbjudande Bistrovagnen där vi häckade tills de stängde vid midnatt. En riktig "matros" från Göteborg gjorde oss sällskap. Han skulle mönstra på i Skellefteå för en ny 6 veckors arbetsperiod.

Katarina kom och mötte vid Gällivare tågstation 08.42. En välbehövlig frukost serverades på Lasarettsgatan och vi gjorde oss hemmastadda i det Palmquistska hemmet. Hade hon ändrat bestickens plats? Var hade hon gömt verktygslådan? Varför stod det ett ouppackat IKEA-paket i hallen och uppkäftigt hånflinade åt oss?

När vi fått i oss frukosten och började sjunka ner i semesterlunken kom Katarinas hurtiga förslag: "Vi ska gå upp till Dundrets toppstuga, ... nu!". Ok, vi var ju ändå här för att sporta lite.

Efter två timmars kämpande i isig uppförsbacke välkomnade dagens "Åke på toppen" oss med nykokt kaffe och pepparkakor. Vi kände oss väldigt duktiga tills "Åke" berättade att han hette Gösta och var 80 år gammal, han skidade upp varje röd dag denna säsong för att koka kaffe oavsett väder.

Väl hemma sprang vi väg till ICA Renen för att fylla på Katarinas kylskåp. Hans fick laga maten; lövbiff med ugnsbakad potatis och glass till efterrätt. En liten förrätt hann vi också med.

En lugn frukost ensamma efter att Katarina hade gått till jobbet. En lunch hos Sam's och sedan upp till Dundret. Halvdagskort räckte, backarna var jättefina med det blåste snålspik på toppen. Men var är alla påsklovsfirare? Det var ingen trängsel i liftarna.

Janne bjöd på köttfärssås och spagetti. Fruktkompott efteråt. Två flaskor rött vin gick visst också åt.

Hmmm, visserligen gick vi upp 09.00 men när vi väl tänkte starta med lite längdåkning så började det regna. Åkte istället till centrum, hämtade Hans skidor som hade fått en ny bindning under natten. Började sedan leta efter järnhandel som kunde tänkas ha betongplugg och skruv till Katarinas hallskåp.

IKEAs byggsatser sätts snabbt ihop. Efter att två ingenjörer jobbat med hela Katarinas verktygssortiment i fyra timmar satt skåpet där det skulle. En slagborrmaskin fick dock inlånas från Magnus på Tryckparken, de har god kvalitet på betongen i Gällivare.

Välförtjänta öl med hamburgare intogs på kvällen på Killkenny, vi drack förståss det lokala ölet Gellivare. Inger, Ingrid och Magnus gjorde oss sällskap. Halv ett var det ganska folktomt och någon kom och sa åt oss att dra - så det gjorde vi, till Vassara Pub alltså. Där var det mycket folk (bl a alla som varit på Killkenny förut. För säkerhets skull tog vi några extra öl. Men även här hade de en tendens till att vilja stänga 02.00. Denna gång behövde de dock inte säga till oss.

Sov ut till 10.00 av någon anledning. Solen skiner och det är 11 grader varmt på solsidan mot ICA Renen. Vid tolvsnåret vallar vi upp skidorna och går iväg till starten på "kommunspåret" vid lasarettet. Vi åker lite kors och tvärs och vänder först när vi kommit fram till Malmberget. Vi är hemma igen efter nästan 2 timmars stakande i de fina spåren. Dusch och varmt te!

Hans lagar maten, "röd fisk" på eftermiddagen efter att ha inhandlat nya solglasögon hos den lokala optikern. Två flaskor rött vin slinker ner på 3 personer och Hans blir så trött att han "ska bara gå och vila sig lite" kl 20.00. Nästa gång han vaknar till är det mörkt, klockan visar på 23.00, Janne snusar i sängen bredvid och endast surret från Katarina och hennes dator hörs från hennes rum. Det visar sig sedan nästa dag att Katarina var uppe och surfade till 02.00!

Sov bara till 8.30. Dagens uppgift blev att ladda Katarinas dator med Acrobat reader samt reparera telefonsladden till gästrummet.

Klockan elva var Jan och Hans uppe och köpte liftkort till Dundrets liftar. Det blev en fin dag i lagom tomma backar, solen lyste från en klar himmel större delen av dagen. En gång! fick vi stå i liftkö, men så är det väl vid högsäsong. Vi hade avtalat med Magnus Leuchovius om att han kunde ansluta på eftermiddagen. Mycket riktigt, rätt var det var så stod Magnus nere vid fiket i änden på "Pelikanen". Det blev en fin eftermiddag och coachad av Magnus blev det några åk i "branten". Därmed hade vi åkt i alla backar på Dundret; Soldalssvängen, Pelikanen, Branten och de andra.

Kvällens middag intogs på Vassara Pub enligt den kända första-fredagen-per-månad-traditionen som Katarina och vänner har börjat praktisera. Vi var färdigätna vid 22-tiden och när trubaduren började spela upp passade vi på att gå hem till Ingrid som bodde ett stenkast därifrån. Kaffe med tillbehör i hörnsoffan blev resultatet. På vägen hem konstaterade vi att det var klart och frös på, i morgon blir det KLISTER sa de som visste.

Väckning kl 06.00 av en ovanligt pigg Jan. Men eftersom han gjorde frukost så var det OK. Mulet och mycket lätt snöfall, -2C. Nja, vi provar med rött-extra. Klister medtages i påse.

08.00 har startkort inhandlats och vi kunde stolt säga att vi var vana Dundret Runt åkare, bara arton gånger till så får vi jubileumsnummerlapp.

Detta var det 35:e Dunret runt, ett litet jubileumslopp alltså. När Hans frågade om det var någon som åkt sådär 30 lopp så kansliet att det var 2 löpare som åkt alla 35 gångerna!

Klockan 11.30 kom Hans i mål efter 33 km körning i strålande solsken och bra före. En kvart efter kom Jan hasande och en timme senare en pigg Katarina som gjorde sitt snabbaste lopp. Detta var hennes 3:e Dundret Runt. "Jag har aldrig stakat så mycket som nu", sa hon belåtet. Igen av oss ramlade i de frukade branta backarna på slutet. Under resans gång serverades vi kaffe, blåbärssoppa, renkött, renbuljong och kex. Renbuljongen var utsökt.

Alla fick "silver"-medalj och diplom. Hem och duscha och sedan iväg för att få MAT.

19.30 skjutsade Katarina ner oss till stationen och vi klev på Nordpilen som denna gång borde heta sydpilen.

Sovmorgon! Tåget kom inte in till Stockholms central förrän vid 10-tiden. Passade oss utmärkt. Sedan 11.30 tåget till Västerås där Nils mötte oss som vanligt.

Dundret-veckan var slut för denna gång. Jan och Hans var solbrända i ansiktet och Katarina hade fått ett fint hallskåp och Internet installerat.